I lördags bänkade jag mig för Bayerische Staatsopers webbsändning av Verdis La Forza del Destino. Med det lyckades jag också klara halva mitt nyårslöfte om att se en opera jag aldrig sett av vardera Verdi och Wagner.
Om handlingen i Forza är det väl bara att konstatera atr Verdi hade en ovanlig förmåga att välja dåliga libretti till sina operor. Här är det så många sammanträffanden och nödlösningar att jag faktiskt var tvungen att kolla upp handlingen i mitt operalexikon bara för att hänga med. Dessutom finns det en ganska irrelevant roll instoppad, det kändes som om Verdi bara hade varit tvungen att stoppa in något för en mezzo i operan också.
Om handlingen inte ör den mest dramaturgiskt fungerande så har Verdi svarat upp med någon av den vackraste musik jag har hört. Jag tycker definitivt att den slår både Otello och Aida. Det är märkligt att de enda stycken som jag hade hört tidigare var uvertyren, som är en orkesterstandard, och Leonoras Pace, pace mio. Det stycke som jag har nynnat på sedan i lördags är dock Ratamplan, som är en av mezzo-ariorna som kanske inte passar så bra in i handlingen.
Sångarna i uppsättningen är högklassiga, den som jag tycker var allra bäst var ändå Anja Harteros som Leonora. Efter hennes andra akt var jag baea helt stum, och ändå var tredje akten bättre muskaliskt. Jag blev alldeles svettig av att se Jonas Kaufmann (Alvaro) och Ludovic Tezier (don Carlo) utmana varandra i den ena halsbrytande duetten efter den andra. En särskild elogw till Teziers gestaltning av den allt galnare don Carlos.
Själva uppsättningen var ganska modern, satt i någon odefinierad tid med både 30-talskläder och hoodies. Något som inte gick att undvika var det bord som fanns mitt på scenen i varje akt. Bordet var definitivt en av snackisarna på twitter under föreställningen. Att följa twotterflödet under föreställningen var superkul. Jag har sparat ner ett urval av posterna och räknar med att posta twitterdiskussionen någon gång efter nyår.
Slutsatsen är att operan var otroligt vacker, men den kräver skickliga sångare så att man kan fokusera på annat än handlingen.
Betyget blir 3 av 5 stolar kring bordet.
Slutligen vill jag bara säga hur glad och tacksam jag är över att Bayerische Staatsoper gör de här sändningarna gratis. Det var viss tekniskt begränsning, jag kunde inte dra upp bilden i fullskärm utan att bilden laggade rejält, men Staatsoper live i vardagsrummet är en höjdare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar